Horrible Dicto

Ett intresse, en hobby, en livsstil, en sport. En sport man utövat i X antal år. En sport som fortfarande står vid ens sida. Den där platsen man vill till när man är glad, den platsen man vill till när man är ledsen. Något att fly till, på gott och ont.

Det går upp och det går ner, som en berg- och dalbana, men man håller sig kvar. Visst kan man göra slut med sin sport, växa ifrån varandra, precis som en relation. Ett äktenskap. Det låter nästan lite komiskt men ju mer jag tänker på det är det ju så himla rätt. Man pratar om sporten under middagar, myskvällar och under vardagen. Den finns i tankarna hela tiden, till och med på nätterna. Som en livskamrat. Man gråter med den, skrattar med den, kämpar med den, ger upp med den, kämpar igen med den... vilket jäkla förhållande.

Så många gånger jag gett upp. Så många gånger jag gråtit över övningar som vägrar sitta, fall, skador, hela den mentala biten. Så många gånger man misslyckats på både tävlingar och träningar, men ändå fortsätter man att kämpa... Det är ta mig fan kärlek!

/ Ida

Vilket drama, ett grälande par sådär på kvällskvisten. Undrar vad de bråkar om, hon ser rejält sur ut. Han har armarna uppgivet i luften, oj han vänder sig. Inte för han skulle se mig sitta där bakom tågfönstret och glo i brist på andra aktiviteter. Han skakar på huvudet, verkar hopplöst kan jag förstå. Hon har packning med sig, ska hon dra tro? Nu slänger de käft med varandra också, synd att jag inte hör vad det säger, skulle vara ännu mer avkopplande. Välja en sida och sitta och fundera ut grymma knäckande kommentarer att säga till motståndaren. Oj, nu går han, nej nu stannar han, åter slänger de käft... tjurigt tjaffsar de, slänger käft... Om det här var en film på en biograf skulle det här vara tidpunkten i filmen då man överväger en sovstund, kisspaus eller "kasta popcorn i munnen-leken" När kommer vändunkten?... Nej oj! Nu åker tåget, vad händer? Hallå, tåg tåg det är inte klart än. De slänger fortfarande käft, hallå tåget stanna, det är inte över ännu... Oj vilket dramatiskt slut, ett "fatta själv"-slut kan vara rätt trevligt. Jag tror nog de säger förlåt, kramar om varandra och tar varann i handen och går längs den gråa och trista perrongen, (jag syfter absolut inte på att perrongen är trist för att den är grå) bort mot evigheten.


/ En sann berättelse / Ida

Varför faller man alltid för de komplicerade? Gör alla det? Har alla som nu slagit följe med någon, gått igenom de komplicerade, eller är det bara vissa människor som utsätts för det? Är det det komplicerade som gör det värt mödan? Om det ens blir något. Varför ens försöka kan man fråga sig ibland, hur många procent lyckas och tycker att det är värt mödan?

Jag vill inte stå bredvid, jag vill inte tråna efter det. Jag vill ha det. Jag vill. Jag säger inte att friheten försvinner, jag är lika med frihet, men jag vill. Varför ska det ens behöva gå så långt, jag klarade det inte, I didn't pass!  Det är egentligen ingen skillnad nu, bara mer påtagligt av orden, som jag egentligen visste fanns där, men trodde skulle försvinna, trodde jag kunde charma bort tankarna. Av och till, jag vill inte.

Man undrar om det är så det går till, med alla vänner. Tur att jag drömde mig bort några dagar, så jag fick känna på det lyckliga, man drömmer ju om att de skulle fortsätta så, men med friheten kvar, men det är väl helt enkelt för mycket begärt.

Vänner är väl det bästa man kan ha, men ibland vill man mer.

Jag mår bra, det blir bättre, ta inte så hårt på det här. Spelet är inte över. Jag ger mig väl inte så lätt, det är inte så, det har inte gått så långt, jag överdriver. Herregud, varför skriver jag ens det här, patetisk, patetisk är vad jag är.

/ ida

Vad är kärlek?

När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka.
När du fnissar som en liten flicka.
När man känner nått man "Can't deny".
When the eagles fly over mountain high.
När all oro är som bortblåst och försvunnen.
När Simba återvänder i Lejonkungen.
När man bara drar replik för att slippa krångla. Min pappa är rik vill du hångla?
Om man spärrar upp sina ögen och tittar bak med huvudet ut då ser man galen ut.
Det hör egentligen inte hit och höra det är bara en grej man kan göra.
När jag dansat med Elin en sommarnatt lång och vi satt på en parkbänk. Jag var kär och hon drack rom. När Elin sa att jag var den vackraste som finns, såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans.
Våga styr som en kapten,Våga fall som ett löv, Våga chansa och se hur det går. Vad är fegt? Vad är mod? What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more.

Vi går mot ljusare tider och det gillar vi. Med ljuster kommer orken, med orken kommer viljan och med viljan kommer glädjen. Nu kan vi alla bli glada igen. Våren är något speciellt, vi människor blir alltid lite gladare när ljuset kommer. Dock är det ju bara februari men om man kollat på vädret och inte i kalendern så är det nästan vår. Det är konstigt, det är ju som de säger att på våren börjar alla leva igen. Kanske skulle kan ta och bli kär?

Jag försöker finna glädjen i vardagen igen, jag vill ha vår ♥

/elin

-Later that day I got to thinking about relationships. There are those that open you up to something new and exotic, those that are old and familiar, those that bring up lots of questions, those that bring you somewhere unexpected, those that bring you far from where you started, and those that bring you back. But the most exciting, challenging and significant relationship of all is the one you have with yourself. And if you find someone to love the you you love, well, that's just fabulous.
/Carrie Bradshaw