Jag kan inte tillåta mig
Varför faller man alltid för de komplicerade? Gör alla det? Har alla som nu slagit följe med någon, gått igenom de komplicerade, eller är det bara vissa människor som utsätts för det? Är det det komplicerade som gör det värt mödan? Om det ens blir något. Varför ens försöka kan man fråga sig ibland, hur många procent lyckas och tycker att det är värt mödan?
Jag vill inte stå bredvid, jag vill inte tråna efter det. Jag vill ha det. Jag vill. Jag säger inte att friheten försvinner, jag är lika med frihet, men jag vill. Varför ska det ens behöva gå så långt, jag klarade det inte, I didn't pass! Det är egentligen ingen skillnad nu, bara mer påtagligt av orden, som jag egentligen visste fanns där, men trodde skulle försvinna, trodde jag kunde charma bort tankarna. Av och till, jag vill inte.
Man undrar om det är så det går till, med alla vänner. Tur att jag drömde mig bort några dagar, så jag fick känna på det lyckliga, man drömmer ju om att de skulle fortsätta så, men med friheten kvar, men det är väl helt enkelt för mycket begärt.
Vänner är väl det bästa man kan ha, men ibland vill man mer.
Jag mår bra, det blir bättre, ta inte så hårt på det här. Spelet är inte över. Jag ger mig väl inte så lätt, det är inte så, det har inte gått så långt, jag överdriver. Herregud, varför skriver jag ens det här, patetisk, patetisk är vad jag är.
Jag vill inte stå bredvid, jag vill inte tråna efter det. Jag vill ha det. Jag vill. Jag säger inte att friheten försvinner, jag är lika med frihet, men jag vill. Varför ska det ens behöva gå så långt, jag klarade det inte, I didn't pass! Det är egentligen ingen skillnad nu, bara mer påtagligt av orden, som jag egentligen visste fanns där, men trodde skulle försvinna, trodde jag kunde charma bort tankarna. Av och till, jag vill inte.
Man undrar om det är så det går till, med alla vänner. Tur att jag drömde mig bort några dagar, så jag fick känna på det lyckliga, man drömmer ju om att de skulle fortsätta så, men med friheten kvar, men det är väl helt enkelt för mycket begärt.
Vänner är väl det bästa man kan ha, men ibland vill man mer.
Jag mår bra, det blir bättre, ta inte så hårt på det här. Spelet är inte över. Jag ger mig väl inte så lätt, det är inte så, det har inte gått så långt, jag överdriver. Herregud, varför skriver jag ens det här, patetisk, patetisk är vad jag är.
/ ida
Kommentarer
Trackback
