Betyg

Idag började jag fundera över betyg. Betyg ska ju på något sätt visa ens kunskaper och förståelse inom ett ämne. Betyget MVG betyder alltså att man har mkt kunskap och förståelse inom ett visst ämne. Det jag då börjat tvivla på är ju hur mkt betygen egentligen visar vilken kunskap man har. Visar det egentligen inte hur mkt ork, tid och vilja man hade at plugga inför ett visst prov. Mitt betyg i Historia A till exempel, jag fick ett MVG. Men inte för att jag tycker det är speciellt kul med historia utan för att jag kunde plugga och ville plugga för att få ett bra betyg. Jag kommer inte ihåg speciellt mycket av det läraren gick igenom på lektionerna. Den enda människa som jag faktiskt kommer ihåg är faktiskt Martin Luther och reformationen av den kristna kyrkan. Att jag bara kommer ihåg en sak av en hel 100 p kurs visar väl egentligen på relativt små kunskaper. Bör jag inte istället ha ett MVG i pluggning istället för i Historia A? Jag orkade plugga som en idiot till proven för att kunna svara på frågorna men var tog all fakta vägen sedan? Faktan gick in i ena örat och ut genom de andra. Visst, jag har viss förståelse och kan dra slutsatser men jag kommer ju fortfarande inte ihåg ett skvatt av den ryska revolutionen. Vad är då betygen till för? Visa att man kan plugga eller att man vet mkt? Jag kommer att behöva mitt betyg i historia när jag söker in på högskolan/universitetet, de är en kurs som jag måste ha. Men betyget då, mitt MVG det betyder fortfarande inte att jag har någon speciellt djup kunskap inom ämnet. Så vad kämpar vi egentligen för, kanske bör vi börja kämpa för kunskapen istället för betyget?!

/Elin Pluggaren Karlsson

Former, fett och felaktigheter

Ibland kan jag undra varför idealen ser ut som de gör, gör inte du? Varför är en kvinna mycket mer attraktiv i storlek 28 en storlek 40? Vad är det som är så tilldragande med en ranglig kvinnokropp utan fett på kroppen? Kläderna de bär ser ut som säckar och deras lår är lika smala om deras armar. Vad är det som skapat denna hysteri om vikt och utseende? Vem säger att man inte kan vara snygg, fräsch och ungdomlig med former och storlek 40? Det är hemskt om man tänker på vad vi ungdomar får växa upp med, och förresten inte bara oss ungdomar, alla dessa medelålders mammor som lever i stress och hysteri och som helst av allt skulle vilja vara så smal, så snygg, så rik. Varför är det de svältande kändisarna alla ser upp till, det skulle vara tvärtom. Kändisar som svälter sig för att komma i en klänning till en gala, är det så vi ska leva? Vi ser varje dag, i de där skvallerblaskorna, hur bikiniunderdelarna inte ens kan sitta uppe på de trådsmala kropparna, vad är det som är så vackert? En bening rumpa och formlösa höfter, är det framtidens kvinna? Är det så vi kommer lära våra framtida barn att leva.



- Ät inte lilla Lisa, du kommer aldrig bli framgångsrik och en snygg karl kan du då glömma. Blir du tjock blir du ful, och då kan du inte bli berömd.

Är det så vi ska uppfostra våra barn, är det så vi gör dem vackra? Vad är det som säger att man tjänar mer pengar när man är ett vandrande benrangel? Nu har vi ju faktiskt både Beyoncé och Shakira som båda har mer former än deras konkurrenter i kändisvärlden, vilket är bra, och man får hoppas att det är dem folk ser upp till. Det är skrämmande att folk som Nicole Riche, Angelina Jolie och Lindsey Lohan får människor att se upp till dem, vill vara som dem. Det är hemskt att barn och ungdomar varje dag ser upp till dessa ursäkta mitt ordval men blåsta brudar. Fallfärdiga kvinnokroppar som får dessa små flickor att tro att de själva är tjocka. Ätstörningarna börjar redan där, viktberoendet, utseendefixeringen. Det dessa små flickor inte ser på paparazzibilderna är att de inte mår bra. Den bilden de får är ju bara att de har karriär, snygga män, ser "bra" ut och lever livet. Vem vill inte ha det?


Så, jag frågar mig nu. Vad ska vi göra? Vad ska vi göra för att lätta på trycket, få folk att förstå? Vi är vackra som vi är, om vi bekämpar idealen, få folk att må bra, men vem ska ta det första steget? Vem ska ta klivet och våga bevisa att man klarar sig med former, fett och felaktigheter?

Skriven av: Ida Plantin


RSS 2.0