Horrible Dicto

det finns en tidpunkt då det fanimig få ta slut. då det räcker. då när man inte orkar låtsas längre även fast man så gärna vill, jag vill det. det finns såna händelser då man bara inte orkar mer. vill lägga sig ner på golvet, och sjunka genom jorden. en händelse som får bägaren att rinna över. tillfällen då man känner att de finns bättre människor. folk som faktiskt vill vara med en. jag vill, men det handlar om att ge och ta. gör jag något fel? en sak man undrar, svar tack. hur man bara känner att man vill gråta, för man känner vad den andra personen menar, ja just i detta fall i den här droppen som fick bägaren att rinna över, ett sms. man känner att man är så jävla oinbjuden. förut kunde jag inte säga vad problemet var, och jag är inte säker på att jag kan göra det nu heller, men när man känner att man bara vill grina och bara krypa ner under täcket i all sin ensamhet måste det vara något som är fel.

jag har ett par frågor, som jag ska prata om i verkligheten sen, men så ja inte glömmer.
1. vill du inte va med mig?
2. vill dub bara vara med mig i skolan?
3. vill du inte vara med mig när du är med ditt gäng?
4. är det någon i det här gänget som inte vill att jag ska va med?
5. kan vi snacka klarspråk med varandra innan jag faller isär?

vad är jag så rädd för? om någon annan skulle behandla mig såhär, så jag skulle må som jag gör, skulle de va goodbye, men med dig, jag vet inte. jag är så rädd för att förlora någon som jag i alla fall står så nära, som jag hoppas att jag fortfarande gör, jag är rädd att stå ensam kvar när det är över.

/ i