Ett stort jävla utropstecken !

Ibland måste känslor ut.

Jag är inget frågetecken och jag har, och kommer bevisa det ännu mer.
Jag kan bara inte förstå att folk, ja nu tänker jag inte sitta här och snacka halvdant, ut med språket, tala ur skägget, jo som sagt, att folk inte vet att man behöver förpigmentering när man göra bruna slingor i ett blont hår. Och att det inte vet att det inte spelar någon roll hur många man gör, det är fortfarande ingen värme i håret!!! Nu förväntar jag mig inte att ni som inte går frisör ska veta detta, nej nejl men någon som går i tvåan på frisör i Norrköping, för mig är det oacceptabelt. Och  när de inte ens kommer ihåg vilka komplementsfärgerna är, alltså hallå? Jag hörde talas om det första gången i typ femman sexan, och nu sitter dom som om de va skrivna i mig, och de kan dom inte? Vart fan har dom varit på alla lektioner? Här är man där varenda gång, svarar rätt, räcker upp handen, praktiskt taget nästan ropar på dom att man kan svaret, och har rätt, och här är man ett jävla frågetecken? Jag är nog absolut inte ett frågetecken nu, jag är ett fet jävla utropstecken ska jag be att få tala om!

Jag säger inte emot mig själv idag, för återigen har jag så jävla rätt!

Jag kan inte tillåta mig

Varför faller man alltid för de komplicerade? Gör alla det? Har alla som nu slagit följe med någon, gått igenom de komplicerade, eller är det bara vissa människor som utsätts för det? Är det det komplicerade som gör det värt mödan? Om det ens blir något. Varför ens försöka kan man fråga sig ibland, hur många procent lyckas och tycker att det är värt mödan?

Jag vill inte stå bredvid, jag vill inte tråna efter det. Jag vill ha det. Jag vill. Jag säger inte att friheten försvinner, jag är lika med frihet, men jag vill. Varför ska det ens behöva gå så långt, jag klarade det inte, I didn't pass!  Det är egentligen ingen skillnad nu, bara mer påtagligt av orden, som jag egentligen visste fanns där, men trodde skulle försvinna, trodde jag kunde charma bort tankarna. Av och till, jag vill inte.

Man undrar om det är så det går till, med alla vänner. Tur att jag drömde mig bort några dagar, så jag fick känna på det lyckliga, man drömmer ju om att de skulle fortsätta så, men med friheten kvar, men det är väl helt enkelt för mycket begärt.

Vänner är väl det bästa man kan ha, men ibland vill man mer.

Jag mår bra, det blir bättre, ta inte så hårt på det här. Spelet är inte över. Jag ger mig väl inte så lätt, det är inte så, det har inte gått så långt, jag överdriver. Herregud, varför skriver jag ens det här, patetisk, patetisk är vad jag är.

/ ida

Ge mig grått i alla dess nyanser

Jag känner så för en viss färg, färgen är grå.
Den passar så fint till mina ögon blå.
Den får mig att lysa, får mig att må bra,
"Det är din färg", var det någon som sa.
Våren är snart kommen och färger som är inne,
pastelliga sötsaker och färglada linnen,
bort med grått och in med nytt,
ska jag bege mig iväg på flytt.
Vad blir jag utan nyanser av härlighet,
då jag bara känner mig så sommrigt het.
Jag kan inte minnas en dag utan denna färg,
den har etsat sig fast i min benmärg.
Med åren växer denna märg sig bred,
Och mer av de gråa staplas på led.
Vad kommer hända med min livsnyans,
kommer den få en ny chans?


Okej, det spårar ur, som så många gånger förut. Jag kommer aldrig sluta med det gråa, kommer mixa ihop vårens färger med lite grått, kan inte gå fel. Ge mig grått grått grått, i alla dess nyanser, upprepning GRÅTT!

/ greyda

Inspiration

Våren är på väg vilket är mycket bra. Vi behöver alla lite ny inspiration, lite ny luft i lugnorna, nya erfarenhet, ja nytt av allt. Vi välkomnar våren med ett hej
HEJ

En dag för alla hjärtan


Vad är kärlek?

När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka.
När du fnissar som en liten flicka.
När man känner nått man "Can't deny".
When the eagles fly over mountain high.
När all oro är som bortblåst och försvunnen.
När Simba återvänder i Lejonkungen.
När man bara drar replik för att slippa krångla. Min pappa är rik vill du hångla?
Om man spärrar upp sina ögen och tittar bak med huvudet ut då ser man galen ut.
Det hör egentligen inte hit och höra det är bara en grej man kan göra.
När jag dansat med Elin en sommarnatt lång och vi satt på en parkbänk. Jag var kär och hon drack rom. När Elin sa att jag var den vackraste som finns, såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans.
Våga styr som en kapten,Våga fall som ett löv, Våga chansa och se hur det går. Vad är fegt? Vad är mod? What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more.

Jag har så rätt

Efter ytterligare information har jag nu fått reda på att det finns människor som sitter och bestämmer vad det är vi ska lära oss, vad som är allmänbildning!? Dessa gubbar har efter sin livserfarenhet koll på vad man bör veta, HA, det tror jag så mycket jag vill på. Jag vill lära mig att betala räkningar, hur det blir om man tar lån, vad deklarera är, hur man löser in olika fakturor och papper och sånt trams, hur man lever helt enkelt. Det är inte en jävel innen på banken som kommer bli imponerad av mina kunskaper inom antiken.
Bank-kvinna: Här har du skrivit fel siffror, det ska stå här, och här ska de stå namn!?!?
Ida: Men hörru, visste du inte att Odysseus lurade in sig och sina män in i Troja genom en stor trähäst, Odysseus list som man kallar de ;)
Bank-kvinna: ?

Har jag inte så rätt? Det här är ungefär det enda ämnet jag vägrar säga emot mig själv som jag annars är expert på, jag har så rätt, jag har så fucking jävla rätt!


/ ida

VÅR

Vi går mot ljusare tider och det gillar vi. Med ljuster kommer orken, med orken kommer viljan och med viljan kommer glädjen. Nu kan vi alla bli glada igen. Våren är något speciellt, vi människor blir alltid lite gladare när ljuset kommer. Dock är det ju bara februari men om man kollat på vädret och inte i kalendern så är det nästan vår. Det är konstigt, det är ju som de säger att på våren börjar alla leva igen. Kanske skulle kan ta och bli kär?

Jag försöker finna glädjen i vardagen igen, jag vill ha vår ♥

/elin

Ovesäntligheter ?

Jag är trött på ämnen som inte ger någonting, jag är trött på lärare som inte ger mig någonting. Jag är trött på lärare som får mig att avsky ämnen. Varför lär vi oss inget vesäntligt, på ett roligt sätt. Varför ger lärarna oss ett häfte med frågor i (ev. text) där vi ska leta upp svaren till frågorna i häftet eller i boken, och senare ska man gå igenom frågorna tillsammans och man upptäcker att alla skrivit olika fast ungefär samma sak, men man måste skirva som läraren skriver så man kan få maximala poäng på provet. Efter provet skiter man fullständigt i det man just läst, och egentligen spelar det ingen roll, man kommer bara ihåg det vesäntliga, om det finns något.

För att göra det hela lättare, analysera om vad det är vi bör veta, för att klara oss här i världen, och skit i resten, för det gör livet bara svårare och man skiter fullständigt i de och glömmer det efteråt. Om man bara skulle behöva träna in de vesäntliga skulle man kunna lära sig fler saker på kortare tid, och slippa allt trims trams som ingen bryr sig om ändå. Om det är någon som verkar bry sig i klassen, är det bara en jälva smörkniv full av äckligt halvsmält smör, som bara suktar efter det där rostade brödet som i praktiken är ett mvg, eller kanske bekräftelse?

Jag är trött på vimsiga, stressade lärare, utan koll! Dom ger mig prickar bakom öronen. Jag är trött på lärare som ger skräckinjagande intryck som gör att man inte vågar svara, fast man vet svaret. Jag är trött på elever som inte bjuder till, jag är trött på skolan. Det enda jag ser fram emot i veckona är frisörtimmarna, där är till och med teori riktigt trevligt, intressant, lärorikt! Jag är trött på allt just nu, jag är trött på att inte få betyg jag förtjänar. Jag säger inte att jag ska ha mvg i alla ämnen, för gudskelov det är jag inte värd, men jag är trött på att inte få svar på något! Jag är trött på lärare, skolan, jag är trött på att vara ett stort jäkla frågetecken i klasslistan!? Det är inte jag! 

/ ida

Funderingar kräver svar!?

Varför är det alltid skönare när någon annan kliar en på ryggen en när man själv försöker komma åt?

Varför blir man alltid kissnödig på nätterna?

Varför blir man alltid sugen på godis i veckorna men inte på helgen?

Varför får man hårfärg under naglarna även fast man haft handskar på sig?

Varför hitta man alltid mer kläder när man inte har pengar?

Varför finns plagget man vill köpa aldrig i rätt storlek?

Varför gäspar man när man är trött?

Varför ger alltid favoritskorna skoskav?

Varför är det alltid en själv som får öppna nytt mjölkpaket?

Tänker ofta på de här sakerna, varför egentligen? Någon som har något klokt svar?

Skriven av: Ida Plantin

RSS 2.0