Jag vet inte

Man orkar inte, man orkar inte längre. Vill bara sitta, ligga, sova, dra täcket över huvudet och känna duntäcket värma kroppen. Få ligga där, halvsovandes och höra, höra tystnaden. Vill få ligga kvar när andra går upp, vill höra lite buller nerifrån köket men veta att jag inte behöver kliva upp till verkligheten, till alla måsten. Jag vill bara slänga alla papper i luften, sen hur dom flyger iväg som flygplan, utan retur. Jag är trött, jag är trött, jag vet inte vad jag ska säga men jag är trött. Trött på allt, trött på att vara trevlig när jag mest av allt vill skrika rakt ut, säga vad jag tycker, inte vara så jävla fin i kanten, så instängd. Nu kommer allting känner jag, klockan är på tok för mycket för mig, så mycket för mig, att jag överdriver allting, men jag ska låta mig göra de nu, inte säga emot mig själv och inse min dubbelmoral, inte titta tillbaka, bara skriva skriva skriva. Jo, jag är trött. Trött på att känna mig som något som inte hör dit... måste säga emot mig där faktiskt, det är absolut inte alltid såhär, utan bara med vissa, bara vissa tider, på vissa platser. Men, jag är trött på att gå de där stegen framför och känna att jag inte har något att säga, därför går jag där. Vad jag än säger verkar det inte tillräckligt, tillräckligt bra? Roligt? Jag orkar inte, jag måste säga emot mig själv där ändå, jag mår bra, absolut. Jag har det inte jobbigt hemma, eller kompisar eller skolan eller något sådant, jag orkar bara inte. Herregud att jag inte kan tala mig själv till punkt, jag kan inte ens låta mig själv tycka vad jag vill, jag vet inte, jag orkar inte, jag mår bra, va?


Man kanske skulle lära sig dricka kaffe, gå på koffein, bli pigg och prestera, få beröm. Kaffe verkar göra folk pigga, och jag behöver lite pigghet för tillfället, kanske kaffe är ett alternativ. Nej, det ska jag inte, varför? Äckligt som fan, och totalt onödigt eftersom det bara gör en beroende, och så får man gula tänder. Men är det den enda vägen till att bli pigg? Att få sån energi att bli bäst, att inte tappa orken. Jag vet inte, jag vet ingenting, vet inte, vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte.


Skriven av: Ida Plantin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0