Horrible Dicto

Efter samtal med vänner började jag tänka på det här med bästa vänner. Bästis, bästa vän ja vi har olika namn på den kompis vi anser vara den bästa, den vi umgås med mest och den vi har kul med. Men handlar det egentligen inte bara om vem vi är närmast? På engelska säger man closest friend och det är kanske en fras vi skulle börja tillämpa här i Sverige med?! Bästa kan egentligen vara vem som helst, den roligaste kan vara den bästa, den man umgås med mest kan vara den bästa? men det behöver inte betyda att den bästa är den närmsta vännen. Jag började fundera över mina bästa vänner. Som liten hade jag aldrig någon bästa vän, vi var alltid tre, tre de hemska talet som gör att en alltid blir utanför och det råkade(?) bli jag. Som äldre har jag nu haft svårt att säga vem min bästa vän är. Jag har på något sätt byggt upp en mur som bara jag kommer innanför, inte det att jag inbe är mottaglig för mina vänner utan mer det att jag inte vill kalla någon min bästa vän med risken för att bli sviken. Så häromdagen började jag istället se på mina vänner som nära vänner istället för bästa vänner. Jag har mina vänner, my people, som jag anser vara mina närmaste. Kan det vara så att ordet bästa vän är för de yngre? Man kan ha en bästa vän i skolan, en bästa vän på träningen, en bästa granne men de närmsta är alltid närmast. De är ju de vänner som är närmast inpå och känner en, det är inte dem man träffar mest, pratar med mest. Utan de är de som man kan prata med, som man kan umgås med på samma sätt fast man inte träffat dem på länge. Det handlar alltså inte om kvantitet utan kvalité.  Behöver vi en massa vänner eller räcker det inte med att man känner att man har sitt people, det nämraste?
Jag har inga bästa vänner, jag har bara mina närmaste och för mig är det allt som betyder något och jag hoppas de vet vilka de är.

/e